”Jag hade råkat ut för något helt nytt i min sjukdomshistoria. Jag var inlagd på hematologimottagningen, mitt hjärta slog konstigt och jag hade ett barn på knappt två år. Det kändes som om jag höll på att dö. Jag kunde inte andas och kunde inte stå på mina ben, jag ville bara ställa mig upp men jag hade så ont. Allt detta skedde mellan kl. 01.30 – 03.00 på natten.”
”Hjärtat slog i otakt ingen visste vad de skulle göra och alla i rummet var rädda för min skull. Jag log och sa, ”det blir bra snart bara ni hjälper mig att stå upp och gå lite”. Den här smärta var så annorlunda att inte ens jag kunde sätta mitt finger på det. Jag hade ont och kunde inte andas, men ändå var det jag som lugnade ner vårdpersonalen. Året var 2009 jag trodde att min stund var kommen. Jag finns än idag och dagens kroniska smärta som jag bär med mig är fortfarande en smärta som jag inte skulle vilja dela med mig till en annan människa på vår planet.”
Vill du dela med dig av din upplevelse av smärta och hur du blivit bemött i vården, skriv till oss på sociala medier eller mejla [email protected] eller [email protected]. Tillsammans tar vi kampen för alla.