Måndag igen och en ny vecka har startat.
Veckorna flyger förbi men det känns inte som att jag får något gjort. Det känns som om att tvätten aldrig försvinner fastän det samtidigt känns som om att jag gör annat än att tvätta kläder. Rörigt i hemmet fastän jag vet att jag städat rent kvällen innan. Kanske får jag skylla mig själv för att jag är för pedantisk, jag vet inte men rent och fin ska det vara innan kvällen är slut för annars kan jag bara inte slappna av. Håller ni inte med mig om att det finns inget bättre än att vakna upp på morgonen och ta sig en kopp kaffe i ett fint och städat hem? Det är iallafall bland det bästa jag vet.
Och jag kan undra hur det kommer att bli när Alicia börjar förskolan och jag börjar jobba.. Hmmmmm
Hur ska man ha orken att både klä på sig själv, en unge och fixa frukost för att sen lämna på förskolan och jobba hela dagen. Sen ska man hämta direkt efter jobbet, åka hem och fixa middag OCH hinna städa och tvätta på det.. wooooow hur ska man hinna vila. Jag som redan kämpar med orken kommer få jobba hårt för att hålla ihop det.
Så nej nuuu när jag tänker efter så ska jag nog fasen njuta av städning och tvätten i lugn och ro medans bebis sover om dagarna för att sen i januari när jag inte längre är mammaledig då blir det tufft haha.
Gud det är bara ca 5 månader kvar tills jag börjar jobba igen. Tiden kommer att gå så fort och om 3 veckor har jag möte med min chef om en planering för min återkomst till jobbet. Det ska bli kul ändå att få träffas och gå igenom lite. Vi bestämde även att samla mina kollegor och äta gemensam lunch efter mötet och det ser jag verkligen fram emot. Jag är så nyfiken på hur alla haft det och hur det gått sen jag varit borta.
Jag har ju varit borta sååå länge nu.
Först var jag ju sjukskriven i och med min sjukdomshistoria och graviditeten. Sen gick jag på mammaledighet direkt i samband med sjukskrivningen så jag har varit borta nu sammanlagt 1 år och 3 månader.
Det känns så sjukt att det varit så längesen som jag jobbade. Jag älskar att arbeta och jag ser ändå fram emot att komma tillbaka till arbete igen.
Även fast jag har extrem ångest för att lämna min lilla på förskola. Men som jag skrivit i ett tidigare inlägg så vet jag att hon kommer att vara så redo när den dagen väl kommer.
Det jag oroar mig för mest är om dom kommer att se henne hela tiden. Jag vill inte att någon ska vara dum eller elak. Kommer dom se när hon är trött?
Jag ser när hon behöver sin extra vila i och med sjukdomen men gör dom?
Kommer dom se om hon sätter i halsen?
Tänk om hon saknar mig?
Åååh så mycket tankar som får mig att nästan börja grina haha kanske är så töntig nu men då får jag fasen vara det.
Jag måste erkänna att dom två senaste dagarna har jag inte känt mig så bra. Jag har varit så extremt trött och orkeslös. Igår hade jag hjärtklappningar heeeela kvällen och natten var tuff.
Att sova med hjärtklappningar är omöjligt.
Du räknar bara dina egna hjärtslag och oroar dig för dom.
Jag hade sån ångest och jag hatar dagarna när ångesten smyger sig på. Man känner sig nästan deprimerad och man är på bristningsgränsen till allt.
Jag hatar det!
Jag hoppas att det går över om någon dag. Idag har varit en lite bättre dag och jag har försökt att må bättre men har känt i kroppen att den inte riktigt har orken till så mycket och ibland är det bara att lyssna på kroppen och slappna av och vila.
Så jag tror att jag och Alicia bara ska ha en dag hemma imorgon där vi kollar på film och busar hemma i myskläder och sover många naps.
Och med det sagt så ska jag krypa ner i sängen med min lilla familj nu till en film och mysa.
Läs mer om Melissas vardag på hennes blogg.